Datorer i skolan – vart är vi på väg?

Läser Larry Cubans Oversold and underused som handlar om hur inköpt digital teknik användes av lärare i Californiens Silicon Valley runt millenieskiftet. Titeln säger egentligen allt. Precis som  i Sverige köptes mängder av datorer in och placerades på skolorna. Argumentationen löd, finns det datorer i klassrummen kommer lärarna att använda dem, vilket leder till högre effektivitet och bättre undervisning. Som lärare i en en till en kommun känner jag väl igen tankefiguren. Jag känner också igen mig i studiens resultat.  Lärarna underutnyttjade tekniken. Endast ett fåtal använde den på ett sätt som förändrade deras praktik. I svenska skolan ser det likadant ut. Efter 25 år av dyra investeringar i  hårdvara har vi varken effektiviserat skolan eller omdefinierat något lärande. Och resultaten, de bara sjunker …

I Cubans jakt på förklaringar tittar han på ett par andra yrkesgrupper för att se om de är mer förändringsbenägna än lärare. Han ser som väntat inga skillnader. Skolans oförmåga att tillägna sig ny teknik ligger verkligen inte hos lärarna. Men det påminner mig om att jag faktiskt har upplevt en total övergång från manuell till digital teknik i en annan bransch och med ett annat yrke.

På 90-talet arbetade jag på Arkeologikonsult AB. Ett av de första privata företagen som åtog sig att göra arkeologiska undersökningar inför olika markexpoateringar. På den tiden hade Riksantikvarieämbetet och länsmuseerna i princip monopol på verksamheten. och en privat aktör sågs inte med blida ögon. Man ifrågasatte vår kompetens och menade att det inte skulle gå att tjäna pengar på kulturarvet. Arkeologikonsult svarade  med en stor satsning på digital teknik.

Arkeologi handlar väldigt mycket om lägesbundet data. Då, på 90-talet,  lade man koordinatsystem för hand över områden som skulle grävas ut. Lantmäteriet kom ut och gav oss en fixpunkt och vi mätte med måttband och vägde av höjden med ett nivelleringsinstrument och lattor. Men Arkeologikonsult köpte in nya totalstationer. De lagrade x,y och z digitalt. Vi mätte in schakt och föremål med olika koder och sedan överförde vi data till egenhändigt digitaliserade kartor. I början hade vi ett helvete med våra mätningar. Våra hemdigitaliserade kartor hade isaritmer som mer liknade taggiga pratbubblor. Stolphål och härdar hade synnerligen märkliga former.

Jag och min kollega Kaisu Anttila inventerade mycket. Till vårt förfogande fick vi en 20 kg tung GPS som bars i en specialgjord ryggsäck. Som tur var älskade Kaisu apparaten och med sitt finska sisu erbjöd hon sig att bära den. Så när vi äntligen hade lyckats lokalisera en fornlämning därute i storskogen så började Kaisus vilda jakt på en satellit. För det mesta slutade det med att vi stegade från närmsta ladhörn gjorde en prick på kartan som vi alltid hade gjort.  Men trots allt lärde vi oss och vi drev  utvecklingen framåt i hela branschen. Idag sker all arkeologisk dokumentation digitalt. Arkeologer kan inte längre lägga vinkelräta koordinatsystem men ingen saknar det. Hela verksamheten förändrades  på mindre än 10 år i en antikommersiell och ultrakonservativ branch som kulturarvssektorn!

Vad gjorde vi då som skolan inte gör? I Cubans studie beskrivs varje lärare som en ö, med ett eget förhållningssätt till tekniken. Hen väljer själv och upplever vad som är meningsfullt för just hens undervisning.

Tanken på att någon av oss arkeologer, därute på åkern, bara skulle kunna säga; nej jag tänker göra mitt eget koordinatsystem. Nu ringer jag lantmäteriet så får de komma ut och ge mig en fixpunkt. Jag klarar inte av den här himla totalstationen. Jag tycker inte dokumentationen håller måttet. Schakten blir ju sneda!, fanns inte. Vi hade olika attityder, en del var mer positiva än andra, vi hade stora inkörningsproblem och vi svor när tekniken inte fungerade. Men
VI FICK INTE VÄLJA.
Vår chef och ägare Roger Blidmo hade inte råd att satsa på teknik som inte användes
Arkeologikonsult måste effektivisera undersökningar och rapportskrivning för att kunna konkurrera med offentliga institutioner.
Vi måste hålla en hög vetenskaplig kvalitet, annars skulle inte länsstyrelserna ge oss tillstånd att genomföra undersökningarna.

Roger Blidmo visste vad han höll på med, han var disputerad i arkeologi och han var så övertygad att han satsade allt han ägde och hade på sitt företag. Jämför med skolan där ingen verkar veta varför resultaten sjunker eller vad som krävs för att de ska sluta sjunka, eller ens om det är ett problem.

Visst är skolan en enormt komplex verksamhet men vi kanske också skulle fokusera lite mer på nyttan. Vad är det vi vill åstadkomma? Vad är en bra skola? Larry Cuban förutspår att vi lärare kommer att trampa på i samma spår som vid tidigare införande av ny teknik. Vi tar till oss det som fungerar och som stödjer vår vanliga praktik. Får han rätt, eller vågar vi lägga ribban lite högre?

 

I morgon ska jag till Webbstjärnan och diskutera hur webbplatser kan användas för att uppnå mål i kursplanerna tillsammans med några lärare som enligt Cuban hör till fåtalet; de som hela tiden trotsar sega strukturer och driver utvecklingen framåt Jag återkommer och berättar hur det gick. Men tänk om vi fick bestämma. Tänk om vi kunde säga Det här är bra, det fungerar, så här gör vi. Vi börjar nu!

Det här inlägget postades i Digital bildning, Historiska medier, Webbstjärnan. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Datorer i skolan – vart är vi på väg?

  1. Torbjörn skriver:

    Mycket bra analys – dags för lärarna att släpa sig ur sina comfort zones!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *