Jag föreläser på Internetdagarna 2014

Det känns helt otroligt roligt att få föreläsa på Internetdagarna 2014, Sveriges viktigaste mötesplats för de som jobbar med Internet. Jag talar under rubriken, Barn och ungas digitala kompetens, en del av det högaktuella program som Kristina Alexanderson har satt ihop för oss som jobbar i skolan.

Föreläsningen fokuserar frågan om hur Internet ger möjlighet till nya stödstrukturer  för att utveckla elevers lärande i historia. Men jag ser också mediet som en del av ungdomarnas meningsskapande och identitet. De utvecklar en blick för historiens aktörer när de ser sig sig själva både som skapare av historia och skapade av historien.  Kort sagt utvecklar de sitt historiemedvetande i en aktiv och social process i ett digitalt rum för skrivande och reflektion. Diskussionen utgår från resultaten i min avhandling Högstadieungdomar skriver historia på bloggen.

Hoppas vi ses där!

 

Publicerat i Digital bildning | Lämna en kommentar

Föreläsningstider

Ibland har jag förmånen att få föreläsa för andra lärare om mitt arbete med webbplatser i undervisningen. Nu känns det extraroligt eftersom det ger mig möjlighet att diskutera resultaten i min avhandling. I studien visar jag bl.a. hur elevers historiska tänkande utvecklas när elever producerar historiska berättelser på en webbplats med hjälp av fakta och fiktion.  Johan Samuelsson universitetslektor vid Karlstads universitet sammanfattar några av mina resultat på Skolverkets sida Forskning för skolan här.

Under höstlovsveckan föreläser jag dels på Upplands Väsbys IT-dag för kommunens lärare Så funkar det” och dels håller jag en workshop på Webbstjärnan i webbpublicering med WordPress. Att hålla workshop i webbstjärnans regi är alltid lika kul. Att blogga i skolan är ju inte så nytt längre och lärarna på mina workshops blir bara skickligare och skickligare. De kommer fulla av idéer och vi inspirerar och lär av varandra. Jag ser fram emot ett  utvecklande och spännande lov.

Publicerat i Bloggar, Digital bildning, Digitala arbetssätt | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Högstadieungdomar skriver historia på bloggen – Äntligen är avhandlingen färdig!!

Bild avhandlingenNu ligger lic-avhandlingen Högstadieungdomar skriver historia på bloggen: Undervisning, literacy och historiemedvetande i ett nytt medielandskap på DiVA.

Jag sammanfattar innehållet på baksidan av avhandlingen så här: ”Under senare år har sociala medier introducerats i undervisningen som verktyg för lärande men hur interagerar dessa nya möjligheter till kommunikation och samarbete med en formell undervisningssituation i historia? I Högstadieungdomar skriver historia på bloggen beskriver och undersöker Cecilia Johansson ett möte mellan sociala medier och historieundervisningen när högstadieelever skriver inlägg i form av dagboksanteckningar från Andra Världskriget på en klassblogg. Det kollaborativa författarskap som många elever uppvisar tycks ha påverkat både hur och vad eleverna lär sig. Dessutom synliggörs en lärprocess där ett historiemedvetande ges förutsättningar att utvecklas.”

Jag har fått en fantastisk utbildning och jag kan garantera att Forskarskolan Historiska medier från Umeå universitet och Högskolan Dalarna och dess 15 nya lektorer kommer att påverka synen på historieundervisning i hela Skolsverige under lång tid.

Forskarskolans avhandlingar kommer bl.a. att samlas här på vår Monumentblogg

 

Publicerat i Bloggar, Digital bildning, Digitala arbetssätt, Digitala läromedel, Forskarskolan | Lämna en kommentar

Varför har läroboken så låg status bland svenska lärare?

Frågan kom upp på vår session på Historikermötet i förra veckan.  Vi var 7 forskarstudenter vid forskarskolan Historiska medier som höll sessionen Historieundervisningen i framtidens skola. 3 av oss talade om läromedel, 2 om film i undervisningen och 2 om digitala medier. Diskussionen efteråt blev verkligen intressant mycket tack vare läromedelsförfattare bland åhörarna.

Här konverserar Lena Nielsen och Maria Deldén en av konferensens key note speakers, Barbara Rosenwein på historikerminglet i Stadshuset. Foto Lina Spjut

Utan att föregripa någons forskning så visar Annie Olsson att lärare ofta utvecklar olika strategier för att kompensera för brister de upplever med läroböcker, framför allt anses de vara svårlästa och lärarna ”curlar”. Catharina Hultkrantz menade också att gymnasielärare i historia använder film i historieundervisningen eftersom de vill ge eleverna andra perspektiv, men lärarna får ingen utbildning om hur film skulle kunna användas på bästa sätt. Hittills har det inte heller funnits någon forskning på området, men nu kommer Catharinas intervjuer med lärare och Maria Deldéns receptionsstudie om hur elever erfar film i historieundervisningen. Och dessutom Åsa Wendins studie Varför film? som handlar om hur lärare använder film i undervisningen som ett didaktiskt verktyg.

Den mycket erfarne läroboksförfattaren menade att svenska lärares misstro mot läroböcker var unik i Europa. Vi diskuterade olika förklaringar. En lärare menade att läroböckerna på skolorna ofta var slitna och inaktuella. Men det kan väl ändå inte vara möjligt att Sveriges kommuner inte har råd med läroböcker, i så fall är det ytterligare ett argument för att skolan bör förstatligas. Andra förklaringar var som sagt att läroböckerna är svårlästa och innehållet oerhört komprimerat.

En lärare på lärarhögskolan var dödligt less på faktafel och förenklingar i de lärarproducerade läromedel som hennes egna barn kom hem med. Varför gör redan stressade lärare egna läromedel som inte ens blir särskilt bra?  Läromedel ska vara så välgjorda att de inte går att motstå. Annie såg en lösning i digitala läromedel som kan vara mycket mera omfattande. Då skulle de historiska berättelserna, primärkällorna och filmerna rymmas på ett och samma ställe. Och är det något som vår forskarskola gemensamt har kommit fram till är det att elever behöver använda både kognitiva och affektiva förmågor för att kunna utveckla förståelse och kunskap.

I vår kommer följande titlar från Forskarskolan Historiska medier och det kommer fler i höst, sök på Diva:

Nr 1. Karin Sandberg, Möte med det förflutna: Om digitaliserade primärkällor i
historieundervisningen

Nr 2. Lina Spjut, Den envise bonden och Nordens fransmän: Svensk och finsk etnicitet samt nationell historieskrivning i Sverige och Finland 1866-1939

Nr 3. Andreas Westerberg, Historieundervisning och medieteknik: Diskurser om teknik i klassrummet under 1980-talet och åren kring 2010

Nr 4. Maria Deldén, Historien som fiktion: En studie av elevers tankar och känslor utifrånhistorisk spelfilm

Nr 5. Robert Thorp, Historical Consciousness, Historical Media, and History Education

Nr 6. Cecilia Johansson, Högstadieungdomar skriver historia på bloggen: Undervisningliteracy och historiemedvetande i ett nytt medielandskap

Nr 7. Annie Olsson, Läroboken i historieundervisningen: En fallstudie med fokus på elever,lärare och läroboksförfattare

Nr. 8. Ulrika Boström, ”När man kollar på bilden tänker man så här”: En receptionsstudieav gymnasieelevers uppfattning om bilder som kunskapskällor i historieundervisningen

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lärare lär varandra it

lyder rubriken på tidningen Skolvärldens senaste inslag på deras webbTV. I inslaget berättar jag lite kort om vikten av att lärare samarbetar för att skolans it-satsningar ska lyckas. Inslaget kan du titta på här. Skolvärlden ville egentligen intervjua mig om hur jag har arbetat med historiska rollspel i undervisningen. Men tyvärr ville jag inte prata så mycket om de,  eftersom det senaste projektet omfattar en forskningstudie med en massa elever som jag inte har undervisat och som behöver vara så anonyma som möjligt. Därför blir inslaget lite väl kortfattat. Men vill ni veta hur man gör den här typen av uppgifter rekommenderar jag bloggen Ikt och sen då. Där både jag och Anna Lotta Elg skriver om hur vi har arbetat med olika projekt. Givetvis måste ni också läsa Lars Santelius Northeimdagböckerna.

För att återgå till vikten av att lärare samarbetar kring olika it-projekt så har Omvärldsbloggen just dragit i gång en serie om hur de utvidgade kollegiet fungerar på och utanför nätet. Dessutom har samma blogg en intressant artikel om hur man tänker i Danmark just nu. Där tycks de inte väja för att it i skolan omfattar en lång och komplex förändringsprocess. Just lärares möjlighet till samtal om hur it används bäst lyfts fram som en nyckelfaktor tillsammans med tillgången på bra digitala läromedel.

Just nu tycker jag att olika sociala nätverk fullständigt svämmar över av tips om olika appar och program som kan användas i olika pedagogiska sammanhang, främst för att presentera kunskap. Det är verkligen bara att googla om man vill veta mer om något verktyg. Det är en fantastisk resurs, men om jag fick önska skulle jag vilja ha ett större fokus på ämnesdidaktiska frågor. Ibland läser jag exempelvis den här trevliga webbsidan om brittisk historieundervisning. Tänk om ämneslärare tillsammans kunde utveckla våra ämnesföreningars hemsidor på ett liknande sätt. Historielärarnas förening ser ut så här idag. Ansatsen finns men det krävs förstås ett större engagemang från många fler lärare.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Medier i historieundervisningen kräver sin lärare

bild (1)Inom ramen för forskarskolan Historiska medier vid Umeå universitet har jag lyckan att få umgås med och läsa texter av 14 fantastiska historielärare från hela Sverige. Vi har det gemensamt att vi studerar hur olika medier används av lärare och elever i historieundervisningen utifrån historiedidaktisk teori och förståelsen för skolämnet historia.

Vi forskar om spelfilmens, skolfilmens, lärobokens, sociala mediers, digitala arkivs och fotografiets betydelse för historieundervisningen. Ett par av oss intresserar sig för datorer i undervisningen och hur lärare upplever nyttan av dem. Vi andra är främst intresserade av hur kunskap om historia medieras och förstås på olika sätt. Många av oss hanterar det didaktiska dilemma som uppstår när mediala uttryck som inte är gjorda för skolan används som läromedel. I juni kommer våra avhandlingar och senare också en antologi med sammanfattningar av våra forskningsresultat. Det blir förhoppningsvis spännande läsning som kommer att öka möjligheten att testa nya metoder som vilar på forskning och beprövad erfarenhet i klassrummen.

När vi som historielärare planerar vår egen undervisning väljer vi också hur ämnesinnehållet ska förmedlas. Vilket medium passar just för den här lektionen. Hur tänker läraren och hur tänker eleven kring olika mediers meningserbjudanden? Vi gör mängder av didaktiska val varje dag. Kan vi och våra elever hantera mediet? Är Peter Englunds essäer för svåra i den här gruppen? Ger en historisk spelfilm någon historisk kunskap eller är det bara en känsloupplevelse? Hur kompenserar vi lärobokens ofta etnocentriska och ensidiga perspektiv? Hur kan vi utnyttja digitala arkiv och Internet i vår undervisning. Ju fler mediala uttryck att välja på desto mer komplex undervisningsplanering.

Den nya tekniken i våra klassrum har kraftigt förenklat och ökat våra möjligheter att använda olika medier i undervisningen. Tekniken har också förändrat våra möjligheter att uttrycka oss på olika sätt via dessa medier. Men vår forskning visar att varje nytt medium kräver sina didaktiska överväganden och undervisningsstrategier. Det blir tydligt hur svårt och komplext lärarjobbet är. Forskningen visar också att uppdraget inte har förändrats av tillgången på fler medier. Det är fortfarande läraren som väljer hur undervisningen ska genomföras för att ge bästa resultat. Men både vi och eleverna behöver mer tid för att behärska ett nytt medielandskap.

Literacyforskare som Roger Säljö, Staffan Selander eller Günther Kress säger alla samma sak. Literacyn blir allt svårare och mer komplex. Men i skolan är literacy inte bara att lära sig att läsa och skriva, den är också ett verktyg för lärande. Alltså innebär nya medier att lärprocesserna blir mer komplexa. Det blir kanske inte lättare att lära utan snarare tvärtom.

Undervisningsautomaterna som man drömde om på 60-talet har vi fortfarande inte sett röken av. Jag tror att det börjar bli dags att sluta försöka anpassa verkligheten efter kartan. Tekniken driver inte lärandet, utan det är (just det) läraren som gör det. Undervisning är så mycket mer än hårdvara och ju fler medier vi får tillgång till desto mer tid behöver vi för planering och genomförande av undervisning som håller hög kvalitet. Självklart eller hur?

 

Publicerat i Forskarskolan, Forskning om IT i skolan, Historiska medier | Etiketter | Lämna en kommentar

Forskning om rollspel och erfarna lärares betydelse för elevers läsutveckling

Lika deppig som jag blev över PISA-resultaten i läsförståelse lika lycklig blir jag över LÄSNING!, Svenklärarföreningens årskrift 2013. Boken har blivit liggande i bokhyllan sedan i julas, Men när jag nu äntligen tar fram den kan jag knappt sluta läsa. 13 spännande artiklar om läsning och läsinlärningens betydelse för elevers  lärande och framgång i skolan. Här kommer några reflektioner kring de två första artiklarna i boken.

Jag började med Richard Beach superintressanta artikel som handlar om rollspel och dess betydelse för elevers identitetsskapande i sociala medier. Han diskuterar bl.a. hur lärare kan utveckla elevers förmåga att argumentera med hjälp av klassbloggar. Han föreslår också att elever kan anta fiktiva identiteter på Internet för att på så vis utveckla sin kunskap om vad som krävs av en aktör på nätet. Hela tänket med fiktiva karaktärer och rollspel på nätet är ju det jag själv har ägnat så mycket möda de senaste åren. Det är så inspirerande att det finns lärare långt bort i Minnesota som är lika aktiva som jag. Kolla t.ex. här. Eller här, där elever antar avatarer för att gestalta olika litterära karaktärer.

I nästa artikel visar Ulla Damber hur alla elever i Sverige kan bli tillräckligt goda läsare för att klara av att fungera i en demokratisk stat. Ulla refererar till sin avhandling Läsa för livet från 2010, där hon i en stor kvantitativ undersökning om elevers läsning på lågstadiet kunde se ett tydligt samband. Elever med annat modersmål än svenska hade också låga resultat i läsförståelse. Kanske ett förväntat resultat,  men det är undantagen som gör hennes studie så intressant. Det fanns skolklasser i utsatta områden där många barn hade annat modersmål och där föräldrarna hade låg utbildningsnivå samtidigt som eleverna presterade bra på läsförståelsetesten.

Vi har hört det förut. Men i Ullas forskning blir det så konkret. Det är läraren som gör skillnad.  Men inte vilka lärare som helst. Det är lärarna med lång undervisningstid i bagaget som klarar att göra skillnad för de mest utsatta. Dessa erfarna lärares undervisning har några gemensamma drag. Skriftspråkandet står i centrum. Man läser, skriver, talar och lyssnar kring och på texter hela tiden. En dynamisk utvärdering där läraren hela tiden kommenterade, lyssnade på och gav feedback på elevernas arbete under lektionerna. Eleverna fick utveckla fler skriftspråkliga kompetenser parallellt med avkodningen. Läshandlingarna blev meningsfulla genom att eleverna fick vara deltagare, skapare och kritiska granskare av texter. Lärandet individualiseras på så vis att läraren utgår från den punkt som eleven befinner sig på.

Läraren tog också  hänsyn till elevernas förförståelse. Ingen förkunskap togs för given. För att kunna skriva en novell måste man exempelvis veta vad en novell är. Läraren kunde anpassa undervisningen till de specifika krav som varje ämnes och genre ställer på sina läsare. Det gäller att få eleverna att utveckla det skolspråk de behöver för att utveckla lärandet. Vardagspråket räcker inte för att utveckla ett abstrakt tänkande och de kognitiva förmågor som behövs när information ska granskas kritiskt.

Läraren hade dessutom  höga förväntningar på eleverna. Ulla tog ett hemskt exempel från USA där barn barn i socialt utsatta områden påtvingades ett avkodningsprogram med det goda syftet att strärka barnens läsförståelse. Istället lyckades man försena elevernas läsutveckling med flera år. Ett annat tråkigt exempel är när lärare förväxlar bristande språklig kompetens med läs- och skrivsvårigheter.

Till sist drevs lärarna som lyckades av lust och äkta engagemang som de också kunde förmedla till eleverna med hjälp av det ett nav som utgjordes av skönlitteratur.

Ullas forskning visar att de erfarna lärarna måste betraktas som nyckelaktörer när svenska skolan ska bryta den nedåtgående trenden i PISA. Det är bara att hoppas att rektorer och kommuner tar del av Ulla Danbars forskning och förstår vilken beydelse erfarenhet har för undervisningens kvalitet. Det är  dessa fantstiska  lärare som ska lyftas fram. Ge dem hög lön och låt dem bli förstelärare så de kan sprida sin expertis.

Publicerat i Elevers lärande, Forskning om IT i skolan | Lämna en kommentar

Hoppa över skidbackarna – blogga med WordPress istället

Jag håller workshop i Webbstjärnans regi tisdag den 25 februari i Stockholm. Ja visst, det är sportlov, men  det är gratis och ni bjuds både på en härlig lunch och fika.  Dessutom är det minst lika kul som att åka skidor. Så kom och få tips om hur man kan använda bloggen i undervisningen och och börja jobba med en egen webbplats. Anmäl er här.

 

Publicerat i Bloggar, Digital bildning | Lämna en kommentar

En till en – låt försiktighetsprincipen råda

För ett par år sedan skrev jag om Amie, samhällskunskapslärare på ett yrkesgymnasium i Stockholm på den här bloggen. Hon hade jobbat på skolan i över 20 år. Jag beskrev hur hon var tvungen att anpassa sin undervisning efter elevernas försämrade läsförståelse. I början av 90-talet, läste hon alltid DN tillsammans med sina elever. För 10 år fick eleverna svårt att klara av texterna i  DN, men som tur var kom Metro, som var lättare att läsa. Numera  pratar Amie nyheter. Om de skulle läsa tidningen måste hon göra ordlistor till varje artikel.

Inför ett omöjligt val, valde Amie att underlätta elevernas meningsskapande i samhällskunskap framför att lära dem läsa. Hon serverade dem fisk istället för att lära dem fiska. Det blev hennes strategi att möta de funktionella analfabeterna som läste samhällskunskap på en gymnasieskola år 2011.

Med tanke på det senaste resultatet i PISA vill jag lyfta alla NO- och SO-lärares enorma ansvar för våra elevers läsutveckling. Vi kan skylla på politiker och rektorer som inte tar sitt pedagogiska ledningsansvar, men ansvaret och uppdraget är VÅRT. Det är min  skyldighet att leverera elever som kan läsa DN till gymnasiet. Oavsett om de har oturen att vara fattiga, invandrade, eller pojkar. Det är mitt yrke och mitt ansvar. Jag måste stå upp för mina elevers rätt till kunskap. Det är mitt jobb att vara skeptisk mot nya metoder innan jag vet att de fungerar.

Jag önskar att jag kunde säga att Amie saknar datorer i sin undervisning, men icke. Hon använde datorn skickligt och varierat, skrev jag 2011. Hon hade exempelvis en interaktiv skrivtavla och en mycket aktiv facebookgrupp med eleverna. Jag  funderade då över om att det kanske var så att elevernas digitala kompetens hjälpte dem att dölja brister i den språkliga.

Nu kommer forskning som stödjer tanken. Datorer i skolan stödjer vissa kompetenser och försvårar andra.   Läsutvecklingen verkar vara i riskzonen.  Svenska skolpolitiker har  bestämt sig för att köpa in datorer till alla elever. Snabba beslut drivs fram av skickliga lobbyister.   Forskningen har inte hunnit med. Någon svensk forskning som visar vilka IT-baserade undervisningsmetoder som är effektiva finns ännu  inte.  Däremot finns det ett enormt tryck på lärarna att använda den nya tekniken. Fattiga kommuner och skolor satsar hellre på datorer och läsplattor än på läromedel, utan att ha en aning om hur det påverkar elevers lärande.

Du som låter elever lyssna på läroboken istället för att läsa den, eller du som låter elever fritt söka information på Internet istället för att läsa åldersanpassad referenslitteratur, är du säker på att du stödjer deras språkutveckling? Våra ungdomar ska fungera som aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle. De måste kunna läsa och förstå förklarande, utredande och argumenterande text. Många av våra elever kan inte det. De får prata nyheter eller se en film istället.

Publicerat i Digital bildning | Etiketter , , | Lämna en kommentar

1 till 1 och elevers lärande – ny spännande avhandling

I sin avhandling En elev – en dator undersöker Håkan Fleischer, pedagog från Jönköpings högskola kvaliteten på kunskapsbildningen i den datoriserade skolan. Han öppnar för flera intressanta och viktiga diskussioner. En till två verkar exempelvis ha bättre effekt på lärandet än en till en. (s 97) Jag har läst diskussionen i kappan s 83 och framåt.

Att Ruben Puenteduras SAMR-modell inte är forskningsbaserad har vi anat länge. Men nu har Håkan också gått igenom relevanta databaser inom området utbildningsvetenskap utan att hitta en enda studie. Att modellen lanseras som forskningsbaserad och hela konceptet en dator till varje elev har sålt in till skolledare och politiker med hjälp av modellen är givetvis allvarligt. Men å andra sidan är kanske de flesta överens om att det behövdes modern teknik och fler datorer i svensk skola. Och datorer måste väl ändå underlätta lärandet?

Det beror på hur de används. I exemplet Färila skola 2000 valde man att arbeta åldersblandat och ämnesintegrerat med datorerna. Eleverna fick stor frihet att ta raster när de ville. Resultatet blev starkt negativt för elevernas kunskapsbildning.

Men hur kan det vara negativt?  Är det inte just så här som det kreativa nya lärandet brukar presenteras av utbildningsföretagen. Alla jobbar fritt med datorns oändliga möjligheter till lärande. Allt går att googla och  kommunikation med hela världen är möjlig. Eleverna lämnar den tråkiga snäva skollitteraciteten och ger sig ut i verkligheten där den riktiga kunskapen finns. Lärarna behövs på sin höjd som någon slags coacher. Eller är det inte så enkelt? Är förmåga till abstrakt tänkande fortfarande en förmåga som måste tränas tillsammans med välutbildade kunniga lärare? Det verkar så.  I Färila tillät man sig att göra ett experiment istället för att låta undervisningen vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Trist för de enskilda ungdomarna som inte nådde målen. Det finns ju nämligen forskning som säger att lyckas i skolan är oerhört viktigt för att du ska lyckas med ditt liv.

Fleischers studie visar att eleverna i 1 till 1 skolor utvecklar en god digital kompetens. Det var kanske förväntat eftersom SAMR-modellen ger ett fokus på färdighetsträning. Ju mer avancerad teknik som används desto bättre blir lärandet eftersom du kan lära dig på helt nya sätt. Men problemet är att det inte finns stöd för detta fokus på färdighetsträning och digital kometens i läroplanen. Det finns inga kunskapskrav som föreskriver att eleven ska kunna vissa program eller presentera sina kunskaper som en bildberättelse. På högstadiet finns det däremot ett digert centralt innehåll, som elever ska kunna föra kvalitativa resonemang kring. Enligt min mening finns här en obehaglig risk att SAMR-modellen hämmar elevers kunskapsutveckling. Teknikstressade lärare inför krångliga tidskrävande metoder i undervisningen som inte utvecklar elevers förmåga att för underbyggda resonemang kring fakta. Som en konsekvens får eleverna mindre tid att lära sig och bearbeta fakta till kunskap.

Håkans undersökning visar också att eleverna varken kan, vill eller behöver hantera alla möjligheter som Internet ger. De vill t.ex.  inte hålla på och kommunicera med främmande människor. Detta påminner mig om att vårt ansvar för eleverna inte bara omfattar deras kunskapsutveckling. De har rätt att känna sig trygga också. I skolan lär man sig genom att träna färdigheter som för en vuxen kanske känns självklara. Men barnet eller ungdomen är mitt i processen med alla svårigheter och krav. Eleverna visar oss ett oerhört förtroende när de överlämnat sitt lärande i våra händer. Kan vi kräva att hela världen också ska få det förtroendet?

Nu råkar det vara så att jag har som jobb att inspirera mina kollegor att använda IT i undervisningen. Man kan kanske säga att jag är en produkt av den modell som jag är så kritisk till. Men som jag brukar säga; datorn finns, och hör hemma i skolan. Det är bara att tänka på vad den betyder för elever med särskilda behov. Men vi lärare måste veta vart vi ska. Vi är experterna och vi måste tillåtas arbeta utifrån våra styrdokument. Vi är ansvariga både för elevernas kunskapsutveckling och för deras trygghet.

Nu ska jag läsa alla artiklarna i avhandlingen och skriva in dem i min egen forskningsöversikt. Jag lär få anledning att återkomma i ämnet.

 

Publicerat i Forskning om IT i skolan | Etiketter , , | Lämna en kommentar