Puenteduras SAMR-modell en vägvisare på Helenelundsskolan

Detta är det klart mest lästa inlägget på min blogg. Men sedan jag skrev det har jag reviderat min uppfattning om Ruben Puentedura en smula. Jag googlade och upptäckte att han har sin doktorsgrad i kemi. Han har arbetat med skolutveckling inom NO-ämnena i många år, men han har inte publicerat någon vetenskaplig artikel om sin SAMR- modell. Den är så vitt jag förstår helt oprövad. Jag saknar ett sammanhang där modellen knyts till pedagogisk teori, kunskapssyn och didaktiska frågeställningar. Innan vi diskuterar vad ett omdefinierat lärande kan vara, vore det fint om Ruben kunde definiera vad lärande är. I de svenska styrdokumenten är det för övrigt inte lärande, utan ordet undervisning, som står i fokus (ordet nämns 17 gånger i svenskans syftesbeskrivning i lgr11). Med detta sagt tycker jag fortfarande att bloggarna i inlägget är fina exempel på god undervisning och lärande, så fortsätt gärna läsa.

Sollentuna kommun har antagit en ny ikt-strategi för skolan. Bl.a. ska ikt vara en naturlig del av undervisningen.  Ruben Puenteduras SAMR modell ska också vara en vägvisare för Helenelundsskolans lärare.  SAMR står för fyra olika utvecklingsnivåer som lärare genomgår när de börjar använda IKT i undervisningen. På svenska blir SAMR EUMO, ersätta, utveckla, modifiera och omdefiniera.

Martin Tallvid beskriver ”trappan” på ett överskådligt och lättbegripligt sätt i En – till – Falkenbergs väg till framtiden, delrapport 3. På den första och grundläggande nivån Substitution ersätter datorn bara ett annat verktyg, t.ex. pennan. Datorn används helt enkelt som skrivmaskin. På den andra nivån, Augmentation,  utvecklas och används fler funktioner på datorn. Läraren kanske har genomgångar med hjälp av en PowerPoint eller kommunicerar med sina elever via e-post.

När hon har kommit så här långt menar Puentedura att teknikanvändningen påverkar utformningen av undervisningen, den modifieras och då är vi uppe på den tredje nivån Modifikation. Nu  gör eleverna egna presentationer i PowerPoint, publicerar texter på en hemsida eller sätter ihop en PhotoStory. För lärare motsvaras nivån av tre PIM-stjärnor.  Det känns bra att i stort sett alla lärare på Helenelundsskolan redan befinner sig här.

Vårt mål – att omdefiniera lärandet

Men målet är alltså att nå ännu längre, att omdefiniera lärandet. Detta är så klart den mest spännande nivån. Puntedura hävdar nämligen att det är först nu som man kan påvisa en påtaglig utveckling i lärandet hos eleverna. Redefinition, denna sista och högsta nivå är inte helt lätt att förstå. Men det handlar om att lärarna helt eller delvis har omdefinierat uppgifterna till eleverna.  Lärarna konstruerar exempelvis uppgifter som tidigare inte gick att genomföra. Ett vanligt exempel är att eleverna har möjlighet att kommunicera med experter och andra elever utanför skolan. Genom exempelvis en Wiki kan de också samarbeta på helt nya sätt. Mina revolutionsbloggar (till höger) är ett annat exempel. Eleverna kunde kommunicera med varandras historiska gestalter på ett sätt som inte hade varit möjligt utan bloggen. Det var också tydligt att eleverna blev aktiva medskapare till omdefinitionen av lärandet.

Bloggen Bonjour Stockholm är ytterligare ett strålande exempel. Bloggen skapades som ett projektarbete av några tjejer på Rudbecksskolan här i Sollentuna. Det är en reseguideblogg som riktar sig till unga fransmän som vill resa till Stockholm.  Via inläggen visar tjejerna upp ett Stockholm för unga. De tipsar om billiga och mysiga caféer, om roliga klubbar och var man enkelt kan träffa andra ungdomar. Bloggen blev en succé och lästes av många, men inte nog med det. Några franska ungdomar tog kontakt med de bloggande tjejerna och undrade om de inte kunde träffas när de besökte Stockholm. Flickorna tog chansen att få träna sin franska och knyta nya kontakter. Detta kunde varken eleverna eller deras lärare förutse utan det blev en spinnoff effekt som inte hade kunnat äga rum utan bloggverktyget.

När Ruben Puentedura besökte Göteborg i höstas ställde Camilla Rudevärn den smarta frågan: Om jag som lärare skulle göra en sak som hade med IKT och göra på mina lektioner. Vad skulle jag göra då? Ruben svarade BÖRJA BLOGGA MED ELEVERNA! Ett roligt och förhållandevis enkelt sätt att komma upp för trappan

Föredraget som Ruben höll i Göteborg hittar du på Sollentuna skolors IKT- wiki

Här ser du ett smakprov på föredraget som Ruben Puntedura höll för Camilla Rudevärns kolleger i Mölndal när han besökte Göteborg

Publicerat i Bloggar | Etiketter , | 3 kommentarer

Källkritiken hänger på språket

Jag läser Lise Iversen Kulbrandstads artikel Läs- och skrivpraxis framför datorn i Det hänger på språket, red Louise Bjär. Boken har några år på nacken och IKT är som bekant extrem fäskvara. Men det Lise skriver om källkritik håller fortfarande. Hon börjar med att konstatera att digital kompetens bygger på kompetens i läsning och skrivning. Eleven måste förstå källan. Vilken läskompetens kräver NE exempelvis? Jag vet inte, men jag vet att mina elever i 9:an som precis klarar en kvällstidningstext eller en artikel på Wikipedia tycker att deras artiklar är svårlästa.

När eleven har förstått sin källa måste den värderas.  Lise konstaterar att det svåraste med källkritik är att få eleverna att förstå varför de ska syssla med den överhuvudtaget. En orsak är att de inte förstår att texter i läroböcker eller för den delen i tidningsartiklar är granskade av en redaktör. Och att inte alla texter på Internet har den kvalitetskontrollen trots att de ser fina och redigerade ut.

Det har som sagt gått några år sedan undersökningen genomfördes och jag vågar påstå att medvetenheten om behovet av källvärdering på internet i alla fall har ökat i skolan.  Men problemet att eleverna helt enkelt har för dåliga kunskaper om det som sökningen gäller kvarstår. Samtidigt går ju skolan ut på att de ska lära sig och övning ger färdighet.

Slutsatsen blir att förutom att vara en god läsare så måste eleven också behärska olika sökstrategier och effektivt kunna värdera och sätta sig in i den information som hon har hittat. Sedan måste hon kunna göra en källkritisk granskning. Och inte nog med det. Eleverna måste också behärska olika lässtrategier som översiktsläsning och Internets olika texttyper. Kort sagt en strategisk textkompetens för att kunna välja ut och hantera informationen.

Hej hopp, vi svensk- och SO-lärare har lite att jobba med :). Jag ger mig gärna ut på Internet med mina elever, men jag håller fortfarande hårt i mina läroböcker.

Lise införde SMART en checklista för olika sätt att värdera en webbplats. Var den producerad utifrån en speciell SYNVINKEL, Vad var MÅLET med den. Hade den som publicerat sidorna AUKTORITET? Var innehållet RELEVANT och till sist när var webbplatsen producerad eller uppdaterad dvs. TID.

Publicerat i Digital bildning | Etiketter | Lämna en kommentar

Vi bloggar och jobbar ihop

Arkeologi är verkligen ett teamwork. Foto Kristin Ilves, Garn archaeological site

En kollega ringer och undrar hur man loggar in på Ikt och sen då? Vi har bestämt oss för att skriva blogginlägg under lovet, nu när vi har tid. Det tar ju lite tid i början men förhoppningsvis går det lättare ju mer man skriver. Kanske är det mitt förflutna som arkeolog och museimänniska som gör att jag är så förtjust i tanken på att lärare tillsammans dokumenterar och synliggör sitt arbete på en blogg.

En arkeolog förstör sin källa samtidigt som hon studerar den  Det enda som återstår är alltså dokumentationen och de idéer och reflektioner som anläggningarna väckte. Under utgrävningens gång pågår därför en ständig diskussion om hur platsen ska tolkas och förstås. Mer eller mindre galna idéer bollas mellan inmätningar och fyndregistrering. Roligt och kreativt men också nödvändigt för att skapa en bild av vad som skedde på platsen en gång i tiden.

Jag hoppas att vi SO-lärare, genom att blogga tillsammans, stannar upp ett tag, lyfter blicken och rätar på ryggen. När vi lyssnar på varandra, delar med oss och hjälps åt med att få jobbet gjort, då kommer också de goda idéerna.

Publicerat i Bloggar | 2 kommentarer

Tillåta och förlåta – om att blogga i skolan

Min kloka kollega Anders Skarin brukar säga att det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse. Med det talesättet i ryggen började jag blogga i skolan, utan tillåtelse, utan kunskaper men med ett stort förtroende för- och en överenskommelse med mina elever.

Förra hösten kom en flicka till skolan med en stor kamera på magen. Utan att tänka föreslog jag henne att starta en blogg där klassens tid på Helenelundsskolan kunde dokumenteras.

– Får man det? Frågade Eira. Två dagar senare var bloggen på plats, jättefin med massor av bilder och roliga kommentarer. Men vart hade det utlovade lösenordet tagit vägen? Och var det nödvändigt att välja url:en http://helenelundsskolan.blogg.se/? Föräldrar som googlade på skolan hamnade här i stället för på hemsidan. Rektor fick ta telefonsamtalen från föräldrarna utan att ha en aning om vem som låg bakom. Jag bad ju aldrig om tillstånd.

Nåväl, inget hemskt hände, tillåtelse fixades, jag blev förlåten och klassen tyckte jättemycket om sin blogg. Kanske inte det smartaste sättet att introducera ett nytt arbetssätt men det funkade! Titta gärna in på Eiras klassblogg. Tyvärr är den inte uppdaterad på ett tag. Det blev för mycket för en elev, men klassen planerar att ta tag i den igen till hösten. Vi får väl se hur det går. För mig har den fyllt sitt syfte. Jag kom igång. Tack för det Eira!

Publicerat i Bloggar | Etiketter | Lämna en kommentar

Datorn, språket och PISA

Amie, min svägerska och vän, är samhällskunskapslärare på ett yrkesgymnasium i Stockholm. Hon har jobbat på skolan i över 20 år. Då, i början av 90-talet, läste hon alltid DN tillsammans med sina elever. För 10 år fick eleverna svårt att klara av texterna i  DN, men som tur var kom Metro. Som är lättare att läsa. I påskas berättade Amie att hon och eleverna inte läser nyheter tillsammans längre. De pratar nyheter. Om de ska läsa tidningen måste Amie göra ordlistor till varje artikel så hon berättar istället. Det har blivit hennes strategi att möta de funktionella analfabeterna som läser samhällskunskap på hennes gymnasieskola år 2011.

Jag önskar att jag kunde säga att Amie saknar datorer i sin undervisning, men icke. Hon använder datorn skickligt och varierat. Hon har exempelvis en interaktiv skrivtavla och en mycket aktiv facebookgrupp med eleverna. Kan det t.o.m. vara så att elevernas digitala kompetens kompenserar brister i den språkliga? Tanken förskräcker. De digitala verktygen ska stödja språkutvecklingen inte ersätta den.

Med tanke på vilket oerhört kraftfullt verktyg datorn är känns det nästan overkligt att läsa Skolverkets rapport ”Effektivt användande av IT i skolan” Rapporten som är en analys av internationell forskning har svårt att påvisa några positiva effekter på lärandet tack vare IT..

Mycket av forskningen bygger på självskattningar av lärare och elever. Det tycks finnas en samsyn om en positiv upplevelse. Datorer är motiverande, arbetssätt och metoder blir roligare och mer varierade och man upplever också att inlärningen fungerar bättre. Tyvärr är det svårt att se någon effekt på resultaten. Författaren konstaterar att det inte är att man använder datorer i skolan som underlättar lärandet det är hur man använder dem. Rapporten ger dock inget svar på hur-frågan.

I rapporten ”En-till-en Falkenbergs väg till framtiden?” bekräftas bilden av datorn som ett kreativt och roligt inslag i undervisningen, men någon positiv effekt på inlärningen kan inte uppmätas. Tyvärr väljer Tallvid att inte problematisera det faktum att datorerna under tre års medveten användning och med ett klart uttalat mål från politikerna, inte har förmått vända den neråtgående trend av meritvärdet som undersökningens två skolor har haft de senaste fem åren. Jag hoppas att diskussionen kommer med hans fortsatta forskning.

Datorn är verktyget – den litterata människan är målet

Forskningen visar alltså att ett planlöst användande av datorer inte påverkar resultaten utan det krävs ett medvetet förhållningssätt. Jag menar elevernas språkutveckling är en bra utgångspunkt. Datorn är ett fantastiskt verktyg för att producera och bearbeta text. Skrivandet är sedan nära knutet till framgångsrikt lärande, det vet vi. Enligt Elisabet Wilhelmsson är skrivandet den bästa vägen till kunskap och förståelse i alla ämnen (Svenskläraren nr 2 2011). Det känns alltså naturligt att börja utveckla metoder där elevens egna skrivandet leder vidare mot ökad kunskap och förståelse. Jag har valt ut två arbetssätt som jag tycker att man ska arbeta medvetet med på alla skolor.

Skriva sig till läsning börjar bli en beprövad metod som alla elever i Sverige borde få tillgång till snarast möjligt. Själv har jag genomfört ett projekt med äldre elever, där idén var den samma. Konceptet kan följa eleven genom skolan. Det är bara det att genrerna som eleven skriver blir svårare. Att producera en faktatext gör det enklare för en elev att konsumera eller läsa den.

Bloggen som verktyg och arena: Alla publicistiska arbetssätt är bra eftersom publicering utmanar och höjer kvaliteten på det skrivna. Fakta måste också bearbetas för att skapa ny kunskap. Men bloggen är ändå helt överlägsen eftersom den är interaktiv. Respons och feedback underlättar bearbetning av texter. Bloggandet är demokratiskt. Alla elever hinner tänka färdigt och komma till tals. Arbetet synliggörs och dokumenteras vilket underlättar en formativ bedömning. Eleverna både stödjer och lär av varandra. Med en blogg är det lätt att styra bort från klipp och klistra. Skrivandet blir en naturlig väg till reflektion och kommunikation.  Jag kan fortsätta att argumentera för bloggandet hur länge som helst. Det är också gratis och busenkelt att starta en blogg så sätt igång!

Alltså; Integrera gärna datorn i undervisningen och utbilda lärare och elever i digital kompetens. De kommer garanterat att få en roligare skola. Men vill vi vända trenden i PISA-undersökningarna krävs det mer. Då sätter vi språkutvecklingen i centrum och låter datorn göra jobbet.

Publicerat i Bloggar, Digital bildning | Etiketter , | Lämna en kommentar

SO och bild har nytta av varandra

heter ett inlägg som jag skrev på min blogg. Det handlar om ett elevarbete som mitt föredrag i Uppsala handlade om. Läs det här

Publicerat i Digitala arbetssätt | Etiketter , | Lämna en kommentar

Jag är nominerad till Guldäpplet 2011

Tänk att någon vänlig människa har tagit sig tid att skriva en motivering och nominera mig till Guldäpplet 2011. Jag är jätteglad bara över att få stå på samma lista som många av mina förebilder och inspiratörer. Kreativa och kunniga lärare som får eleverna att uträtta storverk, som får mig att tänka; det kanske inte är så illa med svensk skola i alla fall. Vi kanske rent av hör till de allra bästa. Stort tack till nomineringen och lycka till  alla ni på listan, särskilt till Elisabeth och Anna Lena 🙂

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | 2 kommentarer

Franska revolutionen och digital storytelling

Jag har skrivit ett jättelångt inlägg om mitt arbete med revolutionsbloggarna på Ikt och sen då. Det är så långt eftersom det är en del av det lokala pedagogiska utvecklingsprojektet med samma namn som jag arbetar med. Ni får läsa där…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Franska revolutionen – digital storytelling

Teckning av Elvira Lundin

Två åttor på Helenelundsskolan har fått bygga bloggar om den franska revolutionen. Superstarmedia2 och hldupptäcker. Webbplatserna gjordes inom ramen för det lokala pedagogiska projektet Ikt och sen då. Syftet med projektet är att undersöka hur man kan höja kvaliteten i SO-undervisningen med hjälp av IKT. Idé och struktur på webbplatserna är hämtad från Lars Santelius Northheimdagböckerna och Franska revolutionen att leva sig in i det förflutna.

 På bloggen skapade eleverna en historisk fiktiv rollfigur. De skrev sedan minst tre inlägg där de berättade om sina upplevelser under revolutionen. Blogginläggen har haft dagboksgenren som förlaga. Eleverna äger sina berättelser och kan själva skapa händelser så länge de använder historiska fakta på ett korrekt sätt i berättelsens yttre ram.

Det finns inte bara en historia utan det är ett oändligt antal berättelser som skapar vår historia. Genom att involvera eleverna i själva produktionen av historien utvecklar de ett historiemedvetande  Inlevelsen som följer med uppgiften hjälper eleven att utveckla en förståelse för historiska skeenden och samband.

 Vi arbetade också med bloggens möjligheter att kommentera inlägg. Målsättningen var att skapa ett samtal som ger eleverna möjlighet att fördjupa sina karaktärer och söka ny kunskap som utvecklar de historiska personerna.

När de möter andra ”historiska personer” och kommenterar andras öden får de också möjlighet att utveckla en förståelse för att en händelse kan förklaras utifrån olika perspektiv. De svåra kunskapskvaliteterna blir väldigt konkreta i uppgiften.

Barberare ur Diderots encyclopedie

 Bilder som stöd

Bilder och film fungerar ofta bra för att konkretisera ett historiskt skeende för eleverna. I den här uppgiften har främst bilder från Diderots encyklopedi om handel och industri använts. (A Diderot pictorial encyklopedia of trade and industry 485 plates selected from L´encyklopedie of Denis Diderot. Red. Charles G Gillispie 1987). Bilderna är mycket illustrativa och detaljerade. Mängder av olika yrken och förindustriell industri finns representerade. Eleverna har använt bilderna för att lära sig hur arbetet var organiserat under 1700-talet och om vilka yrken som fanns.

 Northeimdagböckerna min förebild

 Jag återkommer också ofta till Lars Santelius magisteruppsats Northeimdagböckerna – utan historier ingen historia, framlagd vid institutionen för kultur och kommunikation 2009. Santelius utgår ifrån den digitala lärresursen, bloggen och narrativiteten som verktyg för att bearbeta, befästa och förmedla kunskap. Han fäster stor vikt vid elevens upplevelse av arbetssättet och diskuterar vad som blev synligt i deras lärande. Han menar att arbetssättet ”/…i hög grad gynnar både eftersträvansvärd kunskap såväl som färdigheter i det aktuella ämnet.”(Santelius, 2009, s 1). Genom att jämföra mina resultat och erfarenheter med Santelius hoppas jag kunna bidra till att öka kunskapen om hur en digital lärresurs kan användas i undervisningen för att öka lärande och förståelse. Lars har också gjort en liknande blogg om franska revolutionen. På den bloggen har våra fiktiva personer kommenterat deras öden. Lite kul, och början på ett tänk där bloggen skapar nya mötesplatser utanför klassrum och skola.

 Genomförande

Jag och min syster

Jag och min syster av Fanny Hamrelius

 Arbetsområdet franska revolutionen inleddes med att klasserna fick en grundkurs. Genomgångar av centrala begrepp och epokens huvuddrag Vi tittade på några filmer och avslutade med ett skriftligt G-prov samtidigt som bloggarna konstruerades.

Bloggarna är byggda i WordPress men går att bygga i vilket bloggverktyg som helst. Eftersom jag valde att tävla i Webbstjärnan med bloggarna fick jag tillgång till en version av WordPress som vanligtvis kostar pengar. Gratisversionen fungerar i princip lika bra. En skillnad är att eleverna inte kan få ett eget användarkonto. Detta kan man lösa på två sätt, antingen lägger du som lärare in alla inläggen. Fördelen med det är att du har full kontroll över bloggen, nackdelen är att det är tidskrävande. Alternativet är att låta alla elever få tillgång till inloggningsuppgifterna. Men då måste du säkerställa att varje elev taggar sin text eller skriver namn i den så att du säkert vet vem som skriver vad.

 Varje elev fick en egen sida under fliken ”Våra ögonvittnen” där personbeskrivningen lades. Sedan fick de också en kategori med sitt franska namn där de tre inläggen skulle läggas. Min erfarenhet är att man spar tid på att göra en tydlig struktur som eleverna sedan kan använda. Du lägger alltså upp alla namnen som kategorier och skapar sidorna. Eleverna skriver inte direkt på bloggen utan i ett dokument som sedan kopieras och läggs upp.

 Vissa känner sig osäkra i början och vill att du ska kolla språket och att deras texter duger för publicering. Detta gäller oavsett kunskapsnivå och det brukar gå över ganska snabbt. Eleverna vänjer sig. Det går också snabbt att läsa över axeln och fixa till texterna så att de fungerar.

 Kommentarer ökar lärandet och ger liv

När inläggen var klara skulle klassen också kommentera varandras inlägg. Kommentarerna måste alltid vara positiva och konstruktiva. Dessa kan enkelt förhandsgranskas vilket rekommenderas till en början. När man sedan märker att alla har förstått hur kommenterandet ska fungera brukar förhandsgranskningen inte behövas längre utan det räcker att du regelbundet kontrollerar kommentarerna. Kommentarer utifrån ska däremot alltid förhandsgranskas.

 Jag tycker att kommentarer hör till en blogg och att det finns stora pedagogiska fördelar som jag har utvecklat i flera inlägg här på bloggen Ikt och sen då. Men som sagt det kan ta tid för en högstadieklass att vänja sig vid arbetssättet. Ge inte upp utan använd möjligheten till förhandsgranskning. På den första bloggen jag gör med en klass ska de bara ge varandra uppåtpuffar, inga frågor, ingenting om innehållet. Syftet är att alla ska få känna på hur roligt det är att få positiv respons på något som man har gjort. När alla klarar detta kan man gå vidare och släppa diskussionen fri inom de ramar man sätter upp.

Tidsåtgång

 Arbetet med bloggen gjorde att arbetsområdet tog längre tid att genomföra. Vi ägnade fyra veckor SO-undervisning åt franska revolutionen plus strötimmar här och där för att alla skulle bli klara. Det är åtminstone en vecka längre än normalt. Industriella revolutionen som lästes efteråt kortades ner något och det fungerade bra. I slutet av terminen återkom industrialiseringen i arbetsområdet svenskt 1800-tal och där fick klasserna en repetition.

 Min bedömning är att en fördjupning av det här slaget är så värdefull för kunskapsutveckling och förståelse i historia att det mer än väl uppväger en ökad tidsåtgång på ett par veckor. Bloggen går också att byggas ut och användas igen vid andra tillfällen. Varför inte låta de fiktiva fransmännen dyka upp ur en skyttegrav i Verdun 1916 eller delta i den ryska revolutionen 1917? Möjligheterna är oändliga.

Utvärdering

När bloggen var klar fick eleverna göra en skriftlig utvärdering. Några elever ombads göra en fördjupad utvärdering. Två elever som fick MVG på uppgiften fick skriva en reflektion kring sitt arbete och 5 elever har jag studerat speciellt och intervjuat muntligt. Dessa har vissa svårigheter i ämnet. De kan ha läs- och skrivsvårigheter eller svårigheter med närminnet som hämmar inlärningen. Och anledningen till att jag är särskilt intresserad av deras inlärning är att huvudsyftet med de lokal pedagogiska utvecklingsprojekten i Sollentuna är att öka måluppfyllelse och meritvärden i kommunen. I vår projektplan återkommer detta också som ett mål därför synpunkterna från elever som har problem med att nå målen i historia extra intressanta.

Lust och lärande

 I den skriftliga utvärderingen fick eleverna betygsätta sitt lärande. Skalan jag använde är tagen ur Northeimdagböckerna (Santelius 2009, s 4). Avsikten var att få jämförbara resultat. Eleverna fick ange en siffra mellan 1 och 10 där 1 var lägst till påståendena, ”Revolutionsbloggen var ett roligt arbetssätt” och ”Revolutionsbloggen” gjorde att jag lärde mig bra. Två klasser gjorde utvärderingen.

 Santelius delad in sina klasser i pojkar och flickor och flickorna hade genomgående ett högre resultat men om man slår samman hans siffror hamnar Ett roligt arbetssätt på 7,74 och lärandet på 7,26. Mina resultat är väldigt lika. 7,71 för lusten och 7,17 för lärandet. Även jag skulle ha fått en högre siffra för flickorna om jag hade delat dem så.

 Alla elever utom en hade en femma eller högre på frågan om bloggen som ett roligt arbetssätt. Eleven som satte en fyra beskriver också vad han upplevde som ett problem. På frågan, ”Vad var svårt med arbetssättet” svarar eleven: ”Att man skulle sätta upp en blogg och att det blev lite stressigt sista veckan.”

 Svårigheter med uppgiften

 Bloggen upplevs alltså som ett roligt arbetssätt men det fanns svårigheter också. Många nämner själva bloggandet som en svårighet med arbetet. Några tar upp krångel med konton, svårt att logga in  och att hitta rätt webbplats. Flera nämner också att det var kort om tid. Den tredje svårigheten var att komma på vad texterna skulle handla om. En elev skriver att det var svårt att få texterna levande och en annan hade svårt att relatera till fakta. Detta att texterna skulle innehålla både fakta och fiktion tyckte några av de allra säkraste eleverna var svårt. En flicka skriver: ” Det var svårt att få in en lagom mängd revolution, tillräckligt för att det inte ska vara en roman och inte så mycket att det blir en ren faktatext.” Två elevinlägg som ligger under utvärdering på 8B:s revolutionsblogg behandlar samma tema. En annan elev tar upp bristen på kunskap som ett problem: ”Det var svårt att börja skriva inläggen och så hade man inte så mycket kunskap om hur deras liv verkligen var. Man fick nästan intrycket av att det bara fanns fattiga upproriska revolutionärer eller snobbiga adelsmän.”  Flera tar upp detta med att berättelserna blir likartade eftersom eleverna har fått samma grundkunskaper. Några föreslår att de ska få mer styrda uppgifter så att inte alla berättelser handlar om Bastiljens stormning och kungens avrättning. Lite förvånande är det bara en elev som tar upp svårigheten med att få texterna tidstypiska. Hon skriver: Att verkligen få det att låta som någon från den tiden och att få in fakta på ett bra sätt.” Eleverna har inte fått någon undervisning i hur en 1700-tals människa tänkte annat än som kommentarer under hand, men jag tycker att eleverna generellt har löst det mycket bra. Inlevelsen påverkar helt klart eleverna språkkänsla och texterna anpassas både till tiden och till dagboksgenrens krav.

 Eleverna fick också frågan ”Vem skrev du dina texter för?” Majoriteten skrev för alla som ville läsa. Några skrev förstås för mig i egenskap av betygssättande lärare och flera skrev också till sina klasskamrater och för andra fiktiva personer.

 Interaktion och samarbete

Jag

Porträtt av Simone de la Provence av Malin Jonsson

 Frågan ”Bloggen gjorde att jag samarbetade med olika personer får ett lägre snitt 5,6 Men läser man blogginläggen noga växer ett slags informellt samarbete fram. Några elever byggde in relationer till varandra i berättelserna. Ett par var far och som och ett par var bröder. Några bodde på samma slott eller by. En sömmerska sydde upp kläder år klasskamraten som var en liten bortskämd adelsflicka etc. De fiktiva personerna har beröringspunkter med varandra som växer fram. Kommentarerna är jätteviktig del av detta. Kommentarerna skulle skrivas som den fiktiva personen och då blir det ett möte som författarna kan utveckla om de vill.

 Santelius lyfter att eleverna blir sedda som kunskapsproducenter av sina klasskamrater och att det får en positiv betydelse för elevernas självbild.(a.a. s 11) Jag kan bara hålla med. Speciellt stärks självkänslan hos elever som inte är vana vid att bli lästa eller betraktade som ”duktiga”. Det är alltid roligt att se hur de växer av positiv respons och känslan av att de bidrar till arbetet i klassen.

 Inlevelse och självförtroende

 Jag lät också eleverna ta ställning till påståendena bl.a. ”Bloggen gjorde det lättare att leva sig in i franska revolutionen” som fick hela 8,3 och till sist ”Jag är nöjd med mitt arbete som fick 8,1.  

 Att få skapa fiktiva personer gav inlevelse som i sin tur skapade ett engagemang. De fiktiva personernas tankar och känslor speglar ofta författarna. Eleverna fick alltså en personlig relation till sina figurer för vissa innebar detta att de inte kunde sluta skriva. Figurerna började också leva sina egna liv. För några ovana skribenter fick bilderna ur encyklopedin stor betydelse. De valde ut en person på någon av bilderna och gjorde den människan till sitt eget ögonvittne. Svärdsmakaren Christian Bongret är ett exempel. Författaren är en mycket teknikintresserad pojke. Han såg saker på bilden som inte jag hade sett, t.ex. hur slipmaskinen drevs med hjälp av ett litet vattenhjul. Detaljer som han fick användning för i sin berättelse.

Bloggen som verktyg för lärande

 Sista frågan på utvärderingsblanketten var: Jämför hur du har arbetat med den franska revolutionen och den industriella. Hur lärde du dig bäst? Vilket sätt var roligast. Medan eleverna alltså gjorde bloggen till franska revolutionen fick de en inlämningsuppgift med frågor som krävde längre utredande svar till den industriella i övrigt var undervisningen upplagd på ungefär samma sätt. Den industriella revolutionen fick dock mindre lektionstid.

 Alla elever upplevde att bloggen var roligast, en del gillade att de fick skriva berättelser och leva sig i sina karaktärers liv andra tyckte att det var roligt att jobba med datorer. Många tyckte också att de mindes sina kunskaper bättre tack vare inlevelsen jämför med traditionellt faktapluggande till ett prov. Men alla tyckte inte att de lärde sig bättre, tvärtom tyckte de fler än hälften att de lärde sig mer- eller lika mycket om den industriella revolutionen. Flera påpekar att den senare var enklare en pojke skriver: Datorer är roligare och jag tycker att det gick bättre men industriella revolutionen är en roligare revolution.”

 Bedömning

 57 elever i två klasser bedömdes både formativt och summativt. Den formativa bedömningen gjordes som muntlig feedback under hand på lektionerna. De osäkra eleverna behövde hjälp för att komma igång och förstå uppgiften och många efterfrågade kunskap om händelser och epoken som sådan för att texterna skulle bli tidstypiska. Den summativa bedömningen gjorde med hjälp av en enkel matris på  papper som jag fyllde i medan jag läste texterna på bloggen.

 Jag har i stort sett samma erfarenheter som Santelius fick vid bedömningen av Northheimdagböckerna. (a.a. s 10) Hans bedömning tog fasta på kognitiv faktabaserad kunskap och socioemotiv kunskap. G- nivån kännetecknades av en slagsida åt det ena eller det andra. Min erfarenhet är att G-nivån fr.a. allt hade en slagsida åt den socioemotiva kunskapen. Fakta som redovisades på G-nivån var korrekta men enkla, tagna ur historieboken. Stormningen av Bastiljen och Louis den XVI avrättning var utgångspunkterna i samtliga G- arbeten. Men inlevelsen satte verkligen färg på berättelserna och gjorde dem läsvärda både för mig och klasskamraterna av totalt 17 G fick 12 elever G+ tack vare inlevelseförmågan. G- behövde jag inte sätta på någons arbete.

 För VG krävdes balans mellan fakta och inlevelse. Flera av revolutionens olika faser skulle upplevas och eleven skulle använda centrala begrepp. För MVG krävdes också att karaktärerna gestaltades på ett självständigt och säkert sätt i förhållande till händelseförloppet under den franska revolutionen. 40 elever nådde någon av dessa nivåer.Det är också viktigt att påpeka att trots att uppgiften uppfattades som krävande och svår av många så var det ingen som misslyckades. De allra flesta överträffade faktiskt sig själva och det återspeglas ju också i att så många var nöjda med sitt eget arbete (se ovan)

 Eleverna i fokusgruppen lyckades

Ett av målen för projektet Ikt och sen då? Var alltså att öka måluppfyllelsen i SO därför valde jag ut 5 elever som riskerar att inte nå målen i ämnet och intervjuade dem muntligt förutom att de fick göra den skriftliga utvärderingen.

Glädjande nog lyckades eleverna bra. Alla gjorde färdigt uppgiften och lade upp sina texter på bloggen och jag lovar att ingen kan idenfiera dessa elever utifrån vad de har presterat på bloggen. Resultaten var bra 3 fick G+ och 2 fick VG på uppgiften.

 Dessa elever behövde hjälp med att komma igång. Jag lät eleverna skriva en del på lektionerna och för dessa elever tror jag att det var en fördel. Jag kunde hjälpa dem, både med språket och med att förstå uppgiften. Några fick också komma på en extralektion och jobba i en mindre grupp. De hade alla en lång startsträcka men när de väl hade förstått så skrev de sina texter på någon timme.

Alla fem elever tog mycket hjälp av bilderna i encyklopedin. Vi pratade också om bilderna och vad de föreställde. Eleverna upplevde att möjligheten att leva sig in i sina gestalter och berättelser gjorde det mycket lättare att förstå vad historia är. En elev har hittat en egen inlärningsstrategi genom att använda och prata om bilder. Han bad att få göra ett muntligt prov med hjälp av bilder på ett annat arbetsområde i historia, svenskt 1800-tal, med mycket lyckat resultat. En elev påpekade att han i början av terminen var tvungen att gå till specialläraren för att klara ett G medan han nu tar ansvar för sina studier och pluggar till proven i SO.

 Bloggar har olika effekter på lärandet beroende på vilken typ av blogg man gör men några återkommande erfarenheter som jag har gjort är att alla tycker att det är roligt och att svaga elever lyfts. De producerar kunskap och blir sedda av klasskamraterna. Känslan av att bidra stärker deras självkänsla. Ibland behövs inte mer för att få en elev på banan igen.

Publicerat i Digitala arbetssätt, Digitala läromedel, Elevers lärande | Etiketter , | Lämna en kommentar

Bild och SO – vi drar nytta av varandras kompetenser

”Har du också högre betyg bland dina tjejer än på killarna?” Det är betygssättartider på skolan och frågan kom när jag passerade bildlärarna. Javisst, har jag det. Det har blivit så självklart att jag knappt ens reflekterar över det längre.

Anders Skarin, bildläraren funderade på om han skulle jobba mer med photoshoppade bilder eftersom han tyckte att killar ofta var intresserade och tyckte att bildämnet blev roligare då. Vi diskuterade också språkets betydelse för att få killarna att lyckas bättre.

Kanske kan bilden Tornado på Malmvägen tjäna som exempel. Killen som gjorde den blev överlycklig när han förstod att det gick fint att göra en bild som fördjupning på arbetsområdet Vår kommun i samhällskunskap. När jag frågade om han hade tillgång till Photoshop och kunde hantera programmet så var det inga problem. Han visste precis vad han skulle göra och utstrålade självförtroende.

 Nästa lektion frågade han vad det hette, en sådan där som snurrar runt, du vet. Han fick ordet och frågan om hur han tänkte kring sin bild. Han måste ju kunna prata om den också för att uppgiften skulle kunna bedömas. Då blev det svårt igen. Bilden uttryckte komplexa samhällsfrågor där ord som inflytande, demokrati, segregation, ungdomsarbetslöshet behövdes. Vi löste det med hjälp av klasskamraterna. De fick tolka bilden på skrivbloggen och eleven genomförde sedan en personlig och mycket bra redovisning för klassen. Jag berättar mer på seminariet Digital inget val.

Jag vill också tro att bilden påverkade resultaten för fler elever. När pojken jobbade med sin bild kom flera kompisar och tittade och kommenterade. De tyckte att bilden var väldigt bra och spännande.  Tre av dessa killar satte sig sedan tillsammans och pluggade 6 (!) timmar till det svåra provet som avslutade arbetsområdet. Alla tre presterade på högre betygsnivå för första gången i SO på högstadiet (de går i 8:an). Nyckeln till framgång var så klart att de läste och diskuterade den svåra lärobokstexten tillsammans. Men någonstans tror jag att självförtroendet som bilden gav, faktiskt gjorde att killarna vågade föreslå för varandra att de skulle plugga ihop.

Bildlärarna då? Jo, de bestämde sig för att lägga in en bilduppgift för 9:orna när vi läser andra världskriget i SO. Det kommer att bli jättebra. Killarna längtar efter andra världskriget genom hela högstadiets SO-undervisning och att dessutom få uttrycka sig i bild är helt perfekt. Jag ser fram emot att bli bättre på att få elever att nå längre i mitt ämne med hjälp av bildlärarnas kompetens, kanske våga släppa texten ibland och låta bilden tala.  

 Och det är ju så här som gör vårt jobb så roligt! Precis som våra elever så måste vi samarbeta. Tillsammans har vi alla de kompetenser som krävs för att utveckla de färdigheter som ungdomarna behöver i sina liv. Ingen lärare idag klarar det ensam. Hur skicklig han eller hon än är och det är jag glad över.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar