Jag tilldelades Sollentuna pedagogpris 2012 och Ida nominerade

Här delar Maria Stockhaus ordförande i barn och ungdomsnämnden ut pris till mig och Caroline LIndfors

Jag är oerhört stolt och glad över att vara en av Sollentunas pedagogpristagare 2012. Men det hade jag inte blivit utan en nominering. Ida tog sig tid att skriva en lång text om hur hon upplevde mig som lärare. Det är verkligen en stor ära och lycka att få sitt  arbete uppmärksammat. Jag uppmanar alla elever, föräldrar och kollegor i Sollentuna att fortsätta nominera lärare till priset. Texten som Ida satt uppe en sen kväll och skrev till mig; den bär jag med mig långt efter det att stipendiet är upprest. Tack Ida!

Idas text
Som elev får man ofta frågan: Hur är en bra lärare? Rolig, engagerad, öppen för nya idéer, inte enformig, någon som lyssnar och förstår är saker som då brukar dyka upp under handuppräckningen. Själv skulle jag bara kunna svara, precis som Cecilia. Du får leta ganska länge för att hitta en lärare med lika bra balans mellan avslappnad/välförberedd. /…/
Allt en tonåring lär sig under högstadiet kan inte, ska inte, sammanfattas av ett nationellt prov. Jag kan acceptera att vissa inte håller med mig, men jag vet att skolan går ut på så mycket mer än det. Nu när jag går i Gymnasiet har jag träffat nytt folk från andra skolor, som har pratat om hur enkelt nationella var ”Halva klassen hade MVG. Vi hade ju hållit på och nött det där hela året, a piece of cake!” Oj, vi hade några stycken också, säger jag då och undrar om hur de jobbade. De jobbade mycket i boken säger de ”Det var rätt så långtråkigt men vår lärare var typ hundra år så hon har väl alltid gjort så.” Sedan undrade ifall jag gjorde samma sak. ”Min So och Svenska lärare var engagerad med webben så vi har hållit på med flera olika bloggar sedan sjuan. Under åren vann vi 17.500 och det var som att skriva ett slags rollspel, så det var väldigt roligt.” kan jag stolt svara.

Ärligt talat vet jag inte om det är vetenskapligt bevisat att man lär sig bättre om man har roligt. Det enda jag vet att jag kommer att komma ihåg franska revolutionen långt efter min utbildning är klar, tack vare en blogg jag jobbade med i åttan. Inte nog med det. Jag kommer alltid ha med mig bloggandet som ett medel i mitt skolarbete och det är ju inte som att Cecilia hoppade över grammatiken och novell-skrivandet. Det jag försöker säga är att det behövs olika delar för att det ska bli bra. Som en pizza behöver olika ingredienser. Visst, en vanlig micrad billys original fungerar, men skulle alla mycket hellre ha en restaurangsbakad extra allt. Cecilia är en extra allt pizza.

Den bloggen som vi startade med heter superstarmedia.se och Cecilia har en egen blogg som heter cillajohansson.se . Det kanske inte syns, men jag vet hur mycket arbete tid hon lagt ned på att skapa webbsidor, och hennes motivation verkar vara närmanst outröttlig, nu forskar hon också! Jag har inga som helst tvivel på att Cecilia kommer att fortsätta vara i framkanten av sociala mediers utveckling, och göra sitt yttersta för att kombinera detta med undervinsingen på ett sätt som gör den både lärorik och rolig.

Det här inlägget postades i Elevers lärande och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Jag tilldelades Sollentuna pedagogpris 2012 och Ida nominerade

  1. Pingback: Blogg och lärande

  2. Linda Svanberg skriver:

    Vilken fantastisk text! Blir tårögd, så klokt och fint beskrivet om hur en fin relation mellan lärare elev kan vara.

  3. Cecilia skriver:

    Eller hur? Det är ju relationerna med eleverna vi lever för. Men ofta tror jag att vi missar vår betydelse för eleverna i all vardagsstress. Därför är jag så glad, att Ida talade om det och över att jag har fått lära känna henne. Och tack för din gulliga kommentar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *