Historiemedvetande med dator eller lärobok, eller varför inte både och?

”Nu när många av Sveriges kommuner väljer att satsa på en dator till varje elev, kan det vara på sin plats att fundera över hur satsningen ska finansieras. I min verklighet tycks det finnas tankar på att internet och olika gratisprogram kommer att kunna ersätta böcker som läromedel. Till viss del är det givetvis så. När använde du ett uppslagsverk i ditt klassrum senast? Och visst minskar den tillgängliga informationen på Internet behovet av fackböcker.

Men innan vi låter läroboksanslag övergå i inköp av teknik borde vi nog titta på den långa bildningsresa som våra barn gör i skolan. Hon eller han går ifrån att vara en liten analfabet i förskolan till att bli en litterat vuxen i slutet på gymnasiet. Vägen är lång och svår. Den omfattar komplicerade mentala processer och abstrakta tankekvaliteter som gör att 18-åringen tänker på ett helt annat sätt än 6-åringen. Att kunna se samband och dra slutsatser oberoende av tid och rum eller göra generaliseringar kommer inte automatiskt. Det måste läras in och kunskapen är till stor del textberoende. Hur passar läroboken in i det sammanhanget? Vad använder vi lärare den till

Historieämnet är ett bra exempel på vilka svårigheter ett barn stöter på. I kursplanen för historia för grundskolan används begreppet historiemedvetande istället för litterat men det är samma tankekvaliteter som eftersöks. Kursplanen kräver att eleverna ska kunna tolka det förflutna, förstå nutiden och ha förväntningar på framtiden. Men hur når vi dit? Det enda vi med säkerhet vet är att insikterna inte kommer av sig själva. Forskningen visar gång på gång att elever har väldigt svårt att frigöra sig ifrån tanken att historia är någon annans historia, oföränderlig och helt frikopplad från vår verklighet idag.

Frances Blow menar i en artikel publicerad i The processes of history thinking.
att om elever ska kunna utveckla det tänkande som ett historiemedvetande kräver så måste de få tillgång till “The big picture” som de sedan kan relatera ny kunskap till. Utan översikten förlorar sig eleverna i en massa detaljer och det blir så gott som omöjligt att få syn på det sammanhang som krävs för att kunna utveckla en förståelse för vad historia är. Det gäller alltså att etablera den stora strukturen hos eleverna d.v.s. ge dem en översikt över exempelvis den politiska historien i Sverige. Först därefter kan vi diskutera händelser ur olika perspektiv eller se på samma företeelse under olika tid. Kruxet är att det är svårt att tillägna sig stora abstrakta skeenden. Därför menar Frances Blow också att eleven behöver olika stödstrukturer för sitt lärande.

En viktig stödstruktur är lärarens förmåga att begränsa informationen som eleverna får tillgång till. Det eleven förlorar i förenklingar av historiska skeenden vinner hon i en ökad förmåga att se samband och göra kopplingar över lång tid. Och här någonstans vill jag placera in en bra lärobok. Den ger en översikt, den behandlar “the big picture”, den presenterar ett informationsurval som är källgranskat och anpassat efter elevernas ålder. Dessutom utgår läroboksförfattarna från gällande kursplaner. Lägger vi dessutom till en ibland kafkaliknande skolorganisation med akut tids- och resursbrist som signum så har jag väldigt svårt att se att internets oändliga infomationsmassa kan ersätta läroboken. Komplettera ja, men inte ersätta! Tvärtom tror jag att läroboken, rätt använd, ger både lärare och elever en stabil grund att stå på när de ska skapa sig en framtid med hjälp av det förflutna.

Till sist kommer visst apple med något käckt gratisprogram där lärare kan skriva sina egna läroböcker, men hallå, var går gränsen för lärares beredskap att jobba ihjäl sig undrar man.

Det här inlägget postades i Historiska medier och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *