Ett stort äpple med ett litet BETT

Så kan man sammanfatta mina dagar kring den stora datamässan för utbildning i London. Resan arrangerades av ett företag som bjöd in oss på olika seminarier där det mesta började på I.

Gordon Shukwit från Apple talade om hur man kunde använda Itunes, Ibookstore och App store som resurser i skolan. Men för att komma åt alla digitala läroböcker, appar och informationsresurser måste man förstås ha en Ipod eller en Ipad. Men jag blev ändå imponerad av användarvänligheten och de fina multimediaproduktionerna.

Theodore Gray pratade också digitala läromedel. Han kunde få planeter och molekylkedjor att snurra i de digitala böckerna, vackert. Gray såg fram emot att forskare skulle kunna ta betalt för sitt arbete genom att producera appar och digitala böcker som sedan såldes exempelvis via en Ipad. Kvaliteten kan höjas avsevärt när fotografer, och programmerare anställs i projekten. Förhoppningsvis kan e-böckerna då också anpassas efter skolan behov.

 Stephanie Hamilton höll något som liknade ett väckelsemöte. Skicklig retorik om att vi måste lämna industrialismens skolor och utbilda för en oviss framtid. Det enda säkra var att kreativitet är en nödvändig egenskap för framtidens människor. Digitala verktyg är vägen dit.

 Men allt var ändå inte sälj från Apple. Jag besökte en fantastisk Primary school Green Flitch, jättefin. Supersöta ungar visade upp en enorm krativitet. Oj vad de jobbade och utvecklades med hjälp av olika digitala hjälpmedel som de hanterade hur bra som helst. Kreativiteten stod verkligen i centrum för lärandet. Green Flitch sammanfattade sin vision i ett ord, FREEDOM, härligt!

 Ett par föreläsare hade också elevfokus. Abdul Chohan kom från ESSA academy,  en skola som hade haft enorma problem. Men där resultaten hade vänt sedan de gav varje elev en Ipod. Både närvaro, motivation och resultat förbättrades avsevärt.

 Detta kan jämföras med det forskningsprojekt som Martin Tallvid har genomfört i Falkenberg. Han har följt två skolor i kommunen under tre år som har infört 1 till 1. Resultaten blev att både elever och lärare upplevde att skolan och undervisningen blev mycket roligare däremot kan han inte se några förbättringar av resultaten. Tvärtom gick betygen ner under undersökningsperioden.

Martin konstaterade att underlaget var för litet för att man skulle kunna göra statistik av det men han resonerade ändå kring några tänkbara orsaker. Han menade att det kunde bero på att lärarna under samma tid hade fått utbildning i betygssättning, vilket innebar att de stramade upp betygen. En annan förklaring kunde vara att lärarna inte riktigt kunde bedöma arbeten som producerades digitalt, exempelvis en film. En tredje orsak som diskuterades var att årgången  helt enkelt vav elever ar svagare än normalt.

 Personligen tycker jag att förklaringarna låter svaga. Jag tror snarare att det har med förhållningssättet till datorn att göra. När man inför den blir skolan roligare det innebär att de som är allra svårast att motivera faktiskt förbättrar sina resultat som i ESSA. Men för att resultaten ska höjas för alla krävs det kanske att man arbetar mer målmedvetet. Vad är det hos datorn som förbättrar inlärning?

Min egen erfarenhet av genreskrivande i år 7 på dator är att resultaten förbättras för alla, men mest för de svagaste och de allra säkraste eleverna. 

Martin fortsätter sitt forskningsprojekt i Falkenberg och det ska bli intressant att följa honom.

Till sist var jag också en sväng på själva BETT-mässan. Jättestort förstås, men jag hittade en del om mitt gamla favoritområde, literacy och mitt nya, functional skills som jag ska kolla upp här hemma. Dessutom imponerades jag av Norges stora statliga satsning på ikt-resurser för skolan. Hur tänker våra statliga skolpolitiker? Hoppas att de var på mässan och fick lite inspiration.

Det här inlägget postades i Digitala arbetssätt, Digitala läromedel och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *